Åh, är så otroligt sugen på att springa New York Marathon. Tänk vilken upplevelse. Visst, det är nog jobbigt som satan, 4,2 mil. Men vad gör det. Tänk att få springa i "the big city" med så många andra från hela världen. Att få springa på New Yorks gator, mellan alla höga skyskrapor och genom alla vackra parker. Något man aldrig kommer glömma.
 Åh, vad kul det hade varit!




Jag vet vad ni tänker. Att jag är knäpp som vill springa något sånt här. Men det är något speciellt med att springa. Hatade det verkligen när jag började springa för 5 år sen. Då var det hur jobbigt som helst och jag kunde inte förstå varför pappa tyckte det var "skönt" att springa. För mig var det en plåga varje gång. Kramp i benen, håll, skoskav och "löparmage". Hemskt. Usch!
Men vet ni, en dag bara släppte det. Helt plötsligt var det skönt att springa. Man liksom flög fram och riktigt njöt.
Och nu när jag nått det målet, så vill jag sätta upp nya mål.
Nu vill jag inte bara träna för träningens skull. Nu vill jag bli bättre, snabbare och uthålligare.
Mitt mål nu är framförallt Göteborgsvarvet. Vill springa det på en bättre tid än jag gjort tidigare år.
Sen vill jag springa ett marathon. Bara för "att" liksom. Hade varit såå häftigt.

Så fort förkylningen är borta blir det träning för hela slanten! Längtar!