Jag läste precis en artikel om olika kroppsideal genom tiderna! Ganska inressant att det har förändrats så mycket.
Aldrig kan man vara nöjd! Det är alltid något det är fel på!
Antingen är man för tjock, för smal, för blek, för brun, för stora bröst, för små bröst, för vältränad kropp, för klen, för stor näsa, för liten näsa....
Jag kan nog fortsätta hur länge som helst. Jag har nog aldrig mött någon som är HELT nöjd med sig själv!
Finns ju alltid något man kan klaga på!

På 1830-50 talet skulle man vara liten, klen och helt kritvit.
Det var på den här tiden som anorexi uppmärksammades som sjukdom.

1900 talet var idealet mer mulligt!

1920 talet skulle man vara mer maskulim.
Platt som en pannkaka, kortklippt hår och man bar inga kläder som visade de kvinnliga formerna!

1940 talet var det inne att se vältränad, frisk och hälsosam ut. På den här tiden blev det populärt att vara lite brun.

1950 talet skulle man vara en fin och präktig hemmafru och idelat var att man skulle vara väldigt kurvig och kvinnlig.
Många ville se ut som Marilyn Monroe.

1970 talet var idealet naturlig och frisk.

1980 talet kom det maskulima idealet tillbaka med breda axlar, smala höfter och många kvinnor började bygga muskler.

1990 talet blev plastikoperationer inne och många gjorde bröstförstoringar.
Man skulle se spacklad ut och vara solbränd.

2000 talet idealet är size 0. Smal som en speta!

Vad tycker ni om detta?! Vilket ideal är "bäst"? Ställer vi för höga krav på oss själva?